"korkade vakter"
Många från allmänheten som ser oss ute och jobbar antar per automatik att vi antingen är för korkade för att få ett annat "riktigt" jobb eller att vi alla har sökt till polishögskolan men fått nej, varpå vi alltså är misslyckade poliser.
Måste få påpeka att denna fördom är totalt inkorrekt.
Inom kåren finns studenter av olika slag. Folk som pluggar till polis, sjuksköterska, jurist, ekonom, socionom och mycket mer. Dessutom finns folk som har pluggat färdigt men har valt att stanna kvar i branchen. Kanske för att man inte hittat sitt nästa drömjobb. Kanske för att man trivs med arbetet som ordningsvakt. Kanske för att man känner att man har kvar att lära om sig själv och andra. Kanske för att man tjänar relativt bra jämfört med andra brancher. Kanske för att man har ett enormt flexibelt arbete där man har möjlighet att arbeta på ett flexibelt sätt och aldrig vet vad som komer hända under arbetspassen. Det finns många olika människor inom branchen med många dolda talanger och utbildningar.
Det vore trevligt om folk kan se förbi brickan och se människan bakom. En människa som vill hjälpa. En människa som gör sitt jobb, som vilken annan arbetare som helst.
"varför vill man jobba som vakt? vakter är lågt stående på prestigeskalan" kan många tycka.
Sådana kommentarer och tankar gör att jag blir mer och mer säker på varför jag har valt detta yrke. Jag lär mig saker varje dag - om mig själv och om andra. Ingen dag är den andra lik. Jag har funderat på andra brancher. Dock har jag inte hittat nåt anat arbete som tilltalar mig på samma sätt som yrket som ordningsvakt. Dessutom har jag rätt så bra betalt jämfört med många andra...
Självklart finns det vakter som är "misslyckade poliser".. Men tänk ett steg till. Är alla telefonförsäljare misslyckade mäklare? Är alla trafikpoliser misslyckade kriminalinspektörer? Är alla sjuksköterskor misslyckade läkare? Är alla körsångare misslyckade artister? Är alla sekreterare misslyckade direktörer? Ja, ni förstår tanken hoppas jag.
Tänk efter en gång till när ni ser en person. Appearence isn't everything.
Charmen med branchen
Riktigt skönt att kunna välja en hel del själv hur, var och när man vill jobba.
Har flera möjligheter att arbeta med sådant jag tycker är intressant.
Som ordningsvakt har man riktigt många möjligheter att prova på nya arbetsplatser. Allt är olika, trots att det är inom samma branch..
Tunnelbana, muséer, event, krogdörrar, handelsmiljöer, rättegångar, idrottsevenemang, diverse receptioner. Alla dessa arbetsplatser, och självklart många fler, ger en ett vidgat synfält. Man får upplevelser från många olika "läger". Man träffar folk i olika situationer. Personer som är berusade, glada, ledsna, narkotikapåverkade, förvirrade, självmordsbenägna, rädda, uppspelta, arga, törstiga. Varje situation är unik och man måste alltid vara beredd på att vad som helst kan hända. Polisen i all ära, men vem är det som ofta är först in i situationen..? Jo, ordningsvakten.
Något som folk måste förstå är att den utbildning vi får inte räcker till för att förbereda oss för en bråkdel av alt vi möter i vår vardag. Jag personligen önskar mer utbildning. Dock har jag lärt mig så väldigt mycket ute på fältet under mina arbetstimmar som jag aldrig skulle lära mig vid föreläsningar eller rollspel. Jag har lärt mig enormt mycket om kommunikation och konflikthantering. Självklart har jag gjort "fel" ibland - inte fel som i olagligt - men jag har verkligen lärt mig av mina misstag.
"Man anmäler inte en kollega"
http://upprattelse.nu/2008/09/18/veckans-debattartikel-man-anmaler-inte-en-kollega/
Jag kan inte uttala mig om händelsen i sig, men det är skillnad på ordningsvakt och ordningsvakt.
Många vakter har aldrig, eller väldigt sällan, använt sig av handfängsel och asp under flera år.
Andra har den högsta statistiken för användande av sådan utrustning under några knappa månader med brickan.
Jag har själv arbetat med denne och tycker att han är en trevlig kille. Ibland till och med lite för "överglad" för min smak, men jag har absolut inget emot honom som person. Det enda jag finner oroväckande är att jag har hört att om/när han blir flyttad på så tänker han göra allt för att dra med sig så många kollegor som möjligt i "fallet".
Jag anser absolut att om man anser att en kollega har gått över gränsen så skall man anmäla. Dock skall man vara beredd på att få lite sneda blickar. Tyvärr är det så. Skvallar man om något fel som någon annan har gjort så blir man inte favoriten i gänget. Detta beteende börjar i tidig ålder. Inget jag ämnar hålla med om dock. Blir man ifrågasatt och får kommentarer så måste man stå på sig. Inte kasta skit tillbaka. Anser du att du har gjort rätt, så stå på dig.
Hade du betett dig vuxet hade även jag stått bakom dig. Dock har du, liksom flertalet andra, bestämt dig för att hålla en så låg nivå att det har börjat gå till personangrepp och hot om falska anmälningar etc.
Jag vet när rättegången är och hoppas att utgången blir rättvis.
Min inställning är densamma som alltid; rötägg skall bort.
I flera fall kan det dock vara oklart vem rötägget är... =/
Uppfostran
Man blir föga förvånad över att det finns många ungdomar som har total brist på respekt för myndighetspersoner...
Låt mig berätta;
Häromdagen arbetade jag i ett köpcentrum. I detta inomhuscentrum finns diverse maskinella medel till hjälp att transportera sig mellan de olika våningsplanen. Det finns hiss, rulltrappor och rullband.
Många barnfamiljer rör sig i detta centrum. Ett vanligt fenomen är att barnen leker i dessa maskinella hjälpmedel, då främst i rulltrappor och på rullband. Var dag jag arbetar på denna plats ställer jag mig frågan "var är föräldrarna?"
För hur är det möjligt att föräldrarna låter sina barn leka på det där viset...?
Barnen kan trilla och fastna med sina små händer, sitt hår eller sina kläder och dras med bandet när det fortsätter under anordningen och har änglavakt om de klarar sig utan allvarliga skador! Bandet kan rycka till eller stanna, varpå barnet kan trilla handlöst ned och slå huvudet i de vassa kanterna. Detta är bara ett par exempel på hur barn kan skadas riktogt alvarligt av att leka på detta sätt!
Dessutom är det ordningsstörande att barn springer upp och ned i samma trappa där andra människor skall transportera sig.
Den vanligaste reaktionen från föräldrar, när man som ordingsvakt närmar sig de lekande barnen, är "Akta dig nu Kalle, nu kommer vakten och skäller på dig". Jaha, tack för den! Den där ungen kommer växa upp med tron om att vakterna bara skäller på folk.
En annan vanlig kommentar, efter att man har sagt till barnen att sluta leka så de inte slår sig, är "Där ser du Palle, du ska lyssna på mamma. Nu blev vakten arg. Man måste göra som vakten säger." OK, tack för det. Palle kommer växa upp med synen på vakter som några som endast ger order. Men varför ska jag blandas in i föräldrarnas uppfostran? Kan ni inte förmå era barn att bete sig som folk utan hjälp av hot om "att gör som mamma säger, annars kommer vakten och tar dig"..? Nej, uppfostran av dina barn ligger bara på dig själv!
En tredje attityd som dyker upp hos föräldrar förkastar jag mer än någon av de ovan nämnda. Ett exempel som nyligen ägde rum: Flera människor står i rulltrappan. Vuxna som barn. En liten kille på 3-4 år springer upp och ner, stör andra och är nära att tappa balansen vid flertalet gånger. Jag undrar vem som har ansvaret för denne lille kille..?
En kvinna svarar "jag" och ser på mig som om hon undrar vad jag har med hennes son att göra. Jag ber henne att hålla bättre uppsikt över sin son, då jag inte vill att han skall skada sig i rulltrappan. "Äsch" får jag bara till svar. Pappan i familjen vänder sig i samma stund mot oss och undrar om det är något problem. Meddelar även denne att jag måste be dem ha uppsikt över sin son som leker i rulltrappan. "Men kom igen, han är ju bara ett barn" blir svaret samtidigt som han klappar sin son på huvudet, nästan som en uppmuntran till att fortsätta att leka i nästa rulltrappa.
Mamman kläcker ur sig "Vad ska du göra åt saken?" Jag meddelar att jag i så fall måste be dem att lämna centrumet pga ordningsstörande beteende, då jag i samma stund ser pappan uppmuntra sina andra två söner till att springa upp och ned i rulltrappan på väg ner till nästa våningsplan. "Vi är ändå på väg härifrån" svarar mamman, varpå pappan vänder sig om och stirrar på mig hela resterande resan ned till entréplan, med ett bestämt leende på läpparna som såg ut att säga "haha, du kan inte avvisa oss, för vi ska faktiskt gå".
Jag tänker bara att det är skönt att problemet tillfälligt är ur världen. Samtidigt blir jag så arg att föräldrarna inte har någon respekt för myndighetspersoner, men främst för att de inte verkar inse vilken fara de utsätter barnet för!
Dessa söner kommer med stor sannolikhet växa upp till ungdomar som plankar in på tunnelbanan och är uppkäftiga mot vakterna (där och på andra ställen). Det kommer någon gång resultera i ett besök hos farbror polisen...
Min uppmuntran till föräldrar är att uppfostra era barn till att inte ta onödiga risker. Var överbeskyddande. Ni uppfattas inte som bestraffare för att ni säger till barnen att hejda sig i sitt lekande. Ta ert ansvar!
Informatör
"Vart går den här bussen?"
"Vilken tid går bussen?"
"Stannar bussen där och där?"
"Hur lång tid tar det att åka dit?"
Detta är bara ett urval av de miljoner frågor man som ordningsvakt får dras med när man står bland folk.
Nej, jag kan inte svara på dessa frågor. Jag är inte busschaufför. Jag åker aldrig buss.
Tidtabellen sitter på kuren - bara att läsa. Fast det sista kanske är att dra det till det extrema. Det är ju uppenbarligen svårt att se vad det står på min rygg..
Självklart, ordningsvaktsyrket är delvis ett serviceyrke. Men kom igen. Även jag har begränsningar.
En annan vanlig fråga, från de som faktiskt kan läsa vad det står på min rygg, är huruvuda det har hänt något...?
Eftersom de aldrig har sett en ordningsvakt på just det stället juset de gånger och tidpunkter de har varit på plats så måste ju något onekligen ha hänt... Eller?
Undrar om poliser får samma fråga...?
Mit svar lyder oftast något i stil med; "det hoppas jag inte, jag är ju här för att förebygga..."
Då brukar jag få en mental klapp på axeln och en uppmuntrande kommentar om att det är bra att jag finns där.
Gör mitt yttersta för att få folk att förstå att de flesta vakter inte alls är ute efter att slåss.
Jag har *peppar peppar ta i trä* under min tid som ordningsvakt aldrig behövt dra aspen eller ens tagit ur bojorna ur hållaren. Hoppas det fortsätter så.
En vanlig reaktion
"dom slår mig, dom slår mig" skriker mannen som ordningsvakterna knappt tar i.
Ordningsvakterna skall i denna situation endast hjälpa mannen bort från platsen (ett avlägsnande),
då han uppenbarligen inte hörsammat den avvisning som föregått detta.
Vad vinner mannen på att skrika att vakterna slår honom? Vad vinner vakterna på att slå mannen?
Vakterna (som här har SL's område som arbetsplats) vill endast att mannen skall lämna området.
Vill han fortsätta supa så får han gärna göra det.. men på annan plats. Det är vid vägran eller motstånd som ett avvisande eller avlägsnande kan leda till ett omhändertagande. Då är det polisbil som gäller.
Och i Sthlm vet många att det innebär att man måste dras med vakterna (och vakterna med den omhändertagne) i åtminstone ett par timmar. Polisen prioriterar inte taxiverksamhet. Särskilt inte då de vet att ordningsvakterna har läget under kontroll. Var inte förvånad om det dröjer 2-3 timmar..
Varför inte tänka efter och bara göra som ordningsvakterna ber dig om nästa gång?
Det blir så mycket enklare då.
