Soliga dagar

Arbetade på en utomhuskonsert för några dagar sedan.
Under dagen har det varit 28-30 grader varmt. Mycket människor vill se konserten.
Kommer på plats. Har möte med alla kollegorna.
Innan mötet ens hinner avslutas får vi order om att springa till en plats. Samtliga.
"oj" tänker jag. "måste vara något riktigt allvarligt om alla ska springa dit"
Jag är ju van vid att alla ska hålla sina positioner, såtillvida inget allvarligt händer så kollegorna behöver hjälp.
Nåväl, springer till platsen för bråket.
Väl på plats måste synen vara komisk. Flertalet ordningsvakter snurrar runt och letar efter det påstådda bråket.
Till slut kommer en kvinna fram och förklarar läget. Hon och en man (som hon kallar sinnessjuk) har haft meningsskiljaktigheter och kallat varandra diverse otrevligheter.
Mannen har dock lämnat platsen.
Efter att en kollega pratat med vittnen på plats så letar vi upp mannen i fråga. Han blir utpekad som mannen som haft del i bråket (skulle inte kalla honom sinnessjuk, endast att han inte har alla morötter i grytan). Mannen blir avvisad och får till och med entréavgiften tillbaka.

Att jobba på ett nytt ställa sådär får en att observera de olika arbetsuppläggen som finns.
"Här jobbar vi vuxet. Vi provocerar inte och använder inte våld, som i tunnelbanan".
Tänk att denna kommentar kommer från kollegor!? *chockad*
De som uttalat detta har aldrig arbetat i tunnelbanan och kan aldrig tänka sig att göra det heller.
Om kollegor inom samma branch gör ett sådant uttalande är det inte konstigt att andra "svenssons" får den uppfattningen. Man blir ju motarbetad av de sina.

Hade ovanstående situation uppstått i tunnelbanan t.ex. så hade en patrull (om två ov's) löst situationen.
Att fler ov's än man har fingrar på händerna rusar in i en situation som man inte vet något om... Det anser jag kan uppfattas som aggressivt.

Det är svårt att hoppa mellan olika objekt och olika typer av bevakning och ordningshållning.
De olika "klickarna"; dörrvakter, tunnelbanevakter, handelsvakter, konsertvakter... Dessa har ofta ett horn i sidan till varandra. Varför man inte kan se fördelar med varandra, även om man själv inte kan tänka sig att jobba inom den "klicken", är för mig obegripligt.
Som sagt tidigare; Självklart finns det rötägg överallt. Men ska dessa prägla även kollegors syn på en hel grupp??

sanning eller sanning, det är frågan

http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1228116/vilade-pa-centralen-attackerades-av-vakter



För det första måste media lära sig att skilja på ordningsvakter och väktare.

För det andra kan jag inte tänka mig att denne reporter har citerat rätt. Vad betyder ordet avhysning?
Jag skulle gissa att det rörde sig om en avvisning, eller snarare en tillsägelse/väckning.
Att, som ordningsvakt på centralen, ta fram sin batong och slå på en sovande...
OM detta har skett bör denne/dessa genast bli av med jobbet.
Dock är jag övertygad om att vakterna på sin höjd har petat på den sovande. Möjligen med batongen, vilket i sig inte är ok. Men kan också tänka mig att man som vakt på ett sådant ställe som centralen inte litar på någon.
Den sovande kan få tuppjuck och börja slå och sparka. Man vet aldrig vad det är för människa man måste väcka.

Vet inte vad som hände. Men jag kan svära på att hela sanningen inte speglas i expressen.

Hur som helst så var det väldigt osmidigt av kirurgen att lägga sig för att sova på en bänk på centralen..
That's a fact.


Själv har jag inte jobbat så mycket på sistone, och då jag har jobbat har jag jobbat på sådana ställen där det absolut inte har hänt någonting av intresse att rapportera. Jag menar, hur många vill veta exakt hur många ggr om dagen jag frå frågan vart toaletterna finns..?

Döda dagar

Vad får man om man lägger ihop 5 ordningsvakter, 3 poliser, en vaktmästare.
Spärrar in dessa i lokaler utan särskilt bra luft och solen skiner utanför fönstren.
Med syfte att bevaka händelsernas centrum i ett rum i mitten av lokalen.
En åtalad och dennes häktespersonal. En advokat. En åklagare, en åklagarassistent och ett målsägandebiträde.
En domare, en notarie och ett par nämndemän.

Jo... Då får man en vanlig dag på arbetet för alla utom en.

Så vad händer...?
INGENTING! Vilken trygghetskänsla vi på plats måste inge.
Ingen vågar ju uppenbarligen inte lyssna på cirkusen i rummet i mitten.
 Nä,  skämt ådiso.

Känns tyvärr meningslöst att vara på plats. Tur att man får betalt.

RSS 2.0