Uppfostran
Man blir föga förvånad över att det finns många ungdomar som har total brist på respekt för myndighetspersoner...
Låt mig berätta;
Häromdagen arbetade jag i ett köpcentrum. I detta inomhuscentrum finns diverse maskinella medel till hjälp att transportera sig mellan de olika våningsplanen. Det finns hiss, rulltrappor och rullband.
Många barnfamiljer rör sig i detta centrum. Ett vanligt fenomen är att barnen leker i dessa maskinella hjälpmedel, då främst i rulltrappor och på rullband. Var dag jag arbetar på denna plats ställer jag mig frågan "var är föräldrarna?"
För hur är det möjligt att föräldrarna låter sina barn leka på det där viset...?
Barnen kan trilla och fastna med sina små händer, sitt hår eller sina kläder och dras med bandet när det fortsätter under anordningen och har änglavakt om de klarar sig utan allvarliga skador! Bandet kan rycka till eller stanna, varpå barnet kan trilla handlöst ned och slå huvudet i de vassa kanterna. Detta är bara ett par exempel på hur barn kan skadas riktogt alvarligt av att leka på detta sätt!
Dessutom är det ordningsstörande att barn springer upp och ned i samma trappa där andra människor skall transportera sig.
Den vanligaste reaktionen från föräldrar, när man som ordingsvakt närmar sig de lekande barnen, är "Akta dig nu Kalle, nu kommer vakten och skäller på dig". Jaha, tack för den! Den där ungen kommer växa upp med tron om att vakterna bara skäller på folk.
En annan vanlig kommentar, efter att man har sagt till barnen att sluta leka så de inte slår sig, är "Där ser du Palle, du ska lyssna på mamma. Nu blev vakten arg. Man måste göra som vakten säger." OK, tack för det. Palle kommer växa upp med synen på vakter som några som endast ger order. Men varför ska jag blandas in i föräldrarnas uppfostran? Kan ni inte förmå era barn att bete sig som folk utan hjälp av hot om "att gör som mamma säger, annars kommer vakten och tar dig"..? Nej, uppfostran av dina barn ligger bara på dig själv!
En tredje attityd som dyker upp hos föräldrar förkastar jag mer än någon av de ovan nämnda. Ett exempel som nyligen ägde rum: Flera människor står i rulltrappan. Vuxna som barn. En liten kille på 3-4 år springer upp och ner, stör andra och är nära att tappa balansen vid flertalet gånger. Jag undrar vem som har ansvaret för denne lille kille..?
En kvinna svarar "jag" och ser på mig som om hon undrar vad jag har med hennes son att göra. Jag ber henne att hålla bättre uppsikt över sin son, då jag inte vill att han skall skada sig i rulltrappan. "Äsch" får jag bara till svar. Pappan i familjen vänder sig i samma stund mot oss och undrar om det är något problem. Meddelar även denne att jag måste be dem ha uppsikt över sin son som leker i rulltrappan. "Men kom igen, han är ju bara ett barn" blir svaret samtidigt som han klappar sin son på huvudet, nästan som en uppmuntran till att fortsätta att leka i nästa rulltrappa.
Mamman kläcker ur sig "Vad ska du göra åt saken?" Jag meddelar att jag i så fall måste be dem att lämna centrumet pga ordningsstörande beteende, då jag i samma stund ser pappan uppmuntra sina andra två söner till att springa upp och ned i rulltrappan på väg ner till nästa våningsplan. "Vi är ändå på väg härifrån" svarar mamman, varpå pappan vänder sig om och stirrar på mig hela resterande resan ned till entréplan, med ett bestämt leende på läpparna som såg ut att säga "haha, du kan inte avvisa oss, för vi ska faktiskt gå".
Jag tänker bara att det är skönt att problemet tillfälligt är ur världen. Samtidigt blir jag så arg att föräldrarna inte har någon respekt för myndighetspersoner, men främst för att de inte verkar inse vilken fara de utsätter barnet för!
Dessa söner kommer med stor sannolikhet växa upp till ungdomar som plankar in på tunnelbanan och är uppkäftiga mot vakterna (där och på andra ställen). Det kommer någon gång resultera i ett besök hos farbror polisen...
Min uppmuntran till föräldrar är att uppfostra era barn till att inte ta onödiga risker. Var överbeskyddande. Ni uppfattas inte som bestraffare för att ni säger till barnen att hejda sig i sitt lekande. Ta ert ansvar!
SV: Håller med dig, programmet var för kort.
Ang. hp, tack för tipset :D
Håller till fullo med om att barn absolut inte ska springa runt i rulltrappor och liknande, men vara överbeskyddande anser i vilket fall jag inte man ska vara. Det är fullt naturligt att barn slår sig, kommer hem med gräsfläckar på byxorna, ärr på knäna och bölar litegrann osv. Självklart ska dem inte ta livsfarliga risker men vara överbeskyddande , iaf vad överbeskyddande "betyder" för mig anser jag inte man skall vara.
Tack för en grymm blogg :D
Nja, jag menar mest att man som förälder hellre ska känna att man överbeskyddar sina barn än att man säger att de får lära sig livets hårda på egen hand. Det finns ju något mellanting, vilket jag anser vara optimalt.
håller med Fröken
Mellantinget är bäst, men hellre nära överbeskydd än att låta barnen riskera svåra skador eller död.
Såg nyss en dokumentär om när ett barn lekte i rulltrappan, ramlade och fastnade med kläderna i rulltrappan. Barnet ströps trots att andra människor hade tryckt på nödstoppet. Som tur var hann räddningstjänsten fram i tid och räddade barnet, men det var på håret.
Jag har också stått där och se föräldrar uppmuntra sina barn att leka med rullband och rulltrappor. I början kände jag mig lite övernitisk när jag påpekade farorna, men efter dokumentären jag såg så skiter jag i hur det kan verka för tanklösa föräldrar.
Jag vet inte om jag håller med om att dom ska vara överbeskyddande, men att dom låter ungarna leka i rulltrappan är idiotiskt! En rulltrappa är ingen lekpark, ska dom leka får dom gå till en lekplats som är gjort för att klättra och klänga. Synd att föräldrarna beter sig på det sättet och att du ska behöva ta sån skit. Men stå på dig du behövs i samhället :)
